När morfar sätter sig bakom ratten till Lilleittran, med öknamnet Bucklan, bävar hela familjen, inte minst de som måste ta plats i baksätet. Endast morfar låter sig inte påverkas av paniken utan blossar lugnt på sin eviga cigarrett och manövrerar sig fram utan större hänsyn till trafikregler eller fordonets långsamma sönderfall.
Annars går livet i Lägre Loire sin vanliga lunk, med regnet som ständig följeslagare. Morfar är en av huvudpersonerna i barnens liv, tyslåten, sluten, ett mysterium. Den andra huvudpersonen är gammelfaster, lärarinna och fröken, som underhandlar med helgonen och har alla deras bilder katalogiserade alltefter den åkomma de sägs bota. Lilla faster Marie som ibland sprider förvirrade budskap eller försvinner spårlöst.
Berättelsens trådar leder så småningom tillbaka till första världskriget, Stora kriget, och de unga män som kallades till fronten, till helvetet på jorden, i så skarp kontrast mot livet på landsbygden där de växt upp.
Jean Rouaud har gått tillbaka i sin egen släkts historia på spanning inte bara efter den tid som flytt, utan också efter de människor vars öden och offer tillhör Historien och vars namm kanske finns inristade på något monument i en liten landsortsstad.
Ärans fält är hans debutroman. Den belönades 1990 med Goncourtpriset, den främsta litterära utmärkelsen i Frankrike där romanen har sålts i mer än 600.000 exemplar. Den är nu under utgivning i ett tjugotal länder.

- "Puh, vi är räddade." Med den repliken slutar Jean Rouauds nya roman. Och om inte skräddarens dotter Anne hade räddat sig ur bion in på Café Molière under bombraiden mot Nantes 16 september 1943 hade hon aldrig träffat sin Joseph - och då hade aldrig lille Jean kommit till och kunnat skriva den här romanen.

Älskansvärt och underfundigt om en bortkommen pojkes uppväxt på 60- och 70-talen, om fotboll, sorgen efter pappa, kärlekslängtan, dystra skolor och revolutionära stormöten.

För den unge jagberättaren är sorgen efter en för tidigt död pappa ett ständigt mollackord i tillvaron. Men allteftersom tonåren gör sig påminda skyms den allt mer av vardagens bekymmer och glädjeämnen. I skolan råder Herrans tukt och förmaning, den är starkt katolsk och bestraffningar är legio. Sovsalen är spöklik, maten äcklig, serverad av bastanta nunnor. Fotboll och den nye klasskompisen Gyf är ljuspunkter i tillvaron, där Gyf står för de suveräna hyssen, får de flesta bestraffningarna och småningom relegeras.
Vid fakulteten i universitetsstaden under det revolutionära 70-talet träffas de igen. Gyf värvar Jean till sin första avantgardistisk-erotiska film; Gyf styr och ställer och blir snart ledare i en tidstypisk vänstersekt med stormiga stormöten och demonstrationer. Han är också den som får Jean att återuppta fotbollen, med förödande resultat, och som är hans följeslagare vid ett studentikost fylleslag med åtföljande erotiska eskapader. Men den följeslagare som mest påverkar unge Jean är nog den alltmer tilltagande närsyntheten som också tvingar författaren till den observationskonst som ger de minutiösa närbilderna, de noggranna beskrivningarna - världen nära på.